Så fel man kan ha..

Igår när jag vaknade mådde jag toppen mot vad jag gjorde när jag gick och la mig.
Fram mot eftermiddagen var jag tillbaka på ruta 0 igen.
Kvällen var horribel, Emil fick mer eller mindre bära mig från toaletten till sägen, det handlar om typ 2 meter !
Magen hade svällt 7 cm sen i morse och varje andetag kändes som knivar.
Och nej, jag har fortfarande inte spytt.

Men efter att ha gått upp varannan timme i natt är jag nu helt tom i magen, matt som tusan och vågar inte äta, dock mår jag bättre.

Som tur väl är har man världens bästa pojkvän och världens bästas svärfar som tapetserar, så framåt går det :)