Kroppen la av och utan att jag vet hur satt jag på backen.
När min biologiska pappa gick bort dagen innan min 8 årsdag tyckte jag det var så orättvist att alla andra barn i min ålder fick kalla någon för pappa.
Så jag frågade min pappas bästa vän om jag fick kalla honom för pappa.
Han har vart min pappa dom sista 16 åren.
Samma år flyttade dom och har alltid bott minst 15 mil ifrån mig.
Men nu får jag uppleva mardrömmen en gång till.
Jag ska gå på min pappas begravning en gång till.
Vem ska ta hand om mig nu?
Pappas flicka, vem är det?
Du gjorde att jag kände mig speciell.
Du behandlade mig som att jag vore din egen.
Och för det är jag evigt tacksam.
Men nu får ni vara tillsammans igen, pappa Peter och pappa Conny.
Jag älskar er, från djupet av mitt hjärta.
Bilden är tagen på min 20 årsfest.
Han åkte 40 mil för att överraska mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar