Likaså när det gäller att sörja.
Nu i efterhand vet jag att jag stoppade huvudet i sanden både i söndags och måndags.
Igår kom verkligheten ikapp och jag mådde inte överdrivet bra.
På kvällen tänkte jag "Imorgon måste jag ta tag i mitt liv och försöka ta mig tillbaka till verkligheten"
Jag orkar inte må dåligt...
Men är det fel?
Sjukter jag det ifrån mig?
Kommer det komma och bita mig i röven igen då?
"låt det ta den tiden det tar"
Men mina tankar påverkar ju också mitt agerande.
Om jag lever så normalt som möjligt, skjuter jag det då ifrån mig?
Och om jag låter mig själv sörja, gräver jag då ner mig i ett träsk som är för svårt att ta sig ur?
Vad är lagom?
Jag vet inte om detta hjälper men när jag går till mig själv gällande farmors o morbrors bortgång så har jag varit på jobbet när beskeden har kommit, någonstans har jag velat gå hem, dunka huvudet i väggen o skrika. Men jag har stannat kvar, för att glömma verkligheten, typ..
SvaraRaderaMen att sörja tar evigheter, o va inte rädd för det. Men bara för att du, som du säger vill tillbaka till verkligheten så betyder det inte att du sviker den som lämnat dig. Han vill ju inte att du ska må dåligt.. Ge en arbetsdag en chans, går de så gör det. Annars har du iaf testat.. O va inte rädd för frågor, du svara bara på dom du vill o klarar av.. En dag i taget!!