Att ha någon

Jag känner mig väldigt ensam.

Vissa dagar känns det okej och vissa dagar känns det mindre bra..

Många av dom jag umgås med har ex en syster som betyder allt för dom, eller kompisar dom har känt, umgåtts och bott granne med sen dom var små.

Jag är lite avundsjuk på dessa. Dock på ett bra sätt för det är ju verkligen inget jag missunnar någon- det är ju en helt fantastisk känsla..

Ex att få vara med på någon annans profilbild på Facebook, tala om för hela världen att "denna människa är speciell för mig", någon som plockar upp en från backen när man ligger och sprattlar och inte vet hur man ska ta sig upp.

Jag vet att jag har folk som skulle dö för min skull.

Man vet att dom finns där om det verkligen skulle krisa, men ingen som ropar högt att dom är glada över att jag finns.

Usch vad hemsk jag låter nu, och det är absolut inte meningen att någon ska tycka synd om mig.

För det är det inte, jag hade också kunnat höra av mig till folk och sett till att man hade fått den där extra kontakten med någon.

Men det blir lätt att man stänger in sig i en egen bubbla när man inte mår bra, sen är man fast i det där hamsterhjulet och vet inte hur man ska ta sig ur.

Sen är man ju dum som människa och "vill inte störa andra" eller vara för mycket till besvär.

Men ja, det är så jag känner iallafall.