Så mycket tankar, del 3.

Bitterhet.

Som jag skrev i förra "så mycket tankar" tar jag åt mig väldigt mycket av vad folk säger..

Av samma anledning far jag ganska illa av när folk runt omkring är bittra och sura.

Och det leder i sin tur att jag själv inte blir den glada positiva människa jag egentligen vill vara..

Reducera energibovar.

Låter tyvärr enklare än vad det är.

Tyvärr kan det nog bero en del på jobbet.

Och det dumma faktum att jag tar åt mig (jag vet att att måste arbeta bort det, men hur gör man?!)

Folk är stressade, känner sig överkörda, tycker dom blir bemötta på ett sätt dom inte är förtjänta av (vilket jag håller med om).

Sen vill man ju inte klaga.

Jag har ett jobb, jag tjänar mina pengar och kan leva det liv jag vill.

Men att gå till ett ställe där all positiv energi är som bortblåst suger så mycket kraft ur mig.

Man får ju hoppas det känns bättre efter semestern..

Jag vill inte ha ett perfekt liv, jag vill ha ett lyckligt liv.

Att höra "men du kan väl inte må dåligt, ditt liv ser ju så perfekt ut"

Ja visst ser det perfekt ut.

Och ibland önskar jag att jag kunde se mig själv och mitt liv med andras ögon, som inte ser alla, egentligen totalt oväsentliga, skavanker.

Men det handlar om att ha en stabil grund att stå på.

Och då menar jag inte ekonomiskt, utan att känna sig bekväm med sig själv, tro på sig själv och det man gör- älska sig själv.