Änglavakt x2

Som vilken måndag som helst åkte jag till skolan. Moddigt, snöigt och likt andra gånger hamnade jag bakom en lastbil och ville köra om.
Jag gjorde precis som jag brukar, släpper gasen, går ut på andra sidan och börjar gasa lite lätt.

Skillnaden denna gång är att bilen skickar ut arslet åt vänster ner i diket, klipper en reflexstolpe. I detta skede tänker jag "Det här blir inte bra, förlåt Pappa" 

Rakt framför mig är släpet på lastbilen och jag inser att om jag kommer upp ur diket kommer jag köra rätt in i släpet. Lyckas ta mig upp, vrider på ratten (trots att jag stått på bromsen hela tiden händer det inte ett skit) bilen snurrar 180 grader, bredställ tvärs över vägen i 100 km/h och jag får  möte. 
Efter detta minns jag inte så mycket mer än att jag lyckas rädda det och kommer bakom lastbilen igen. Lyckligtvis finns en P-plats strax efter.

Hyperventilerar.
Stannar.
Går ur bilen, inte en skråma.
Sätter mig i bilen och inser vad som just hade hänt.
Kroppen stänger av och jag ska nu ringa Emil, säga att jag precis vart nära döden men att det inte är någon fara varesig med bilen eller mig- haha, stackars pojk.. !

Sen fortsatte resan till Ljungby..

Jag vände för att förstå vad det var som hade hänt. Pilen pekar där spåren möts, alltså går båda bakhjulen i samma spår.

I min värld är det ett under att jag klarade mig.

Tack pappa Peter och pappa Conny. 💙

- det finns ingen annan förklaring