Ibland går det ner.
Ibland är man nöjd i vad man åstadkommer och ibland inte alls.
Allt är relativt, they said.
Det finns alltid dem som har det värre, they said.
Men hur kommer det sig då att min hjärna, trots välmående och drivkraft, ändå har dessa spöken?
Är jag en dålig människa för att jag aldrig är nöjd eller är jag en själ som medvetet gör sig till ett offer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar