Nu ser jag ljuset.
Min fantastiska pojkvän är bäst !
Han får mig se dom positiva sakerna.
Det är mest det praktiska jag oroar mig för. Men det ska vi nog försöka lösa, eller det sa Emil iaf, och han ska jag ju lyssna på ;)
Jag vet att allt löser sig, men det är tråkigt att ändra på något man trivs med..
5,75 km i ett härligt tempo med fokus på hållning och andning- så jävla gött och faktiskt den längsta rundan efter jag pajade knät.
Nu ska vi mysa en stund framför tv'n innan kudden ropar.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar