Spyr lite fastän jag inte är sjuk

Jag vill förvarna er att jag kommer klaga lite.
Stör ni er på det så sluta läsa nu !
För detta är något som bekymrar mig just nu (i-landsproblem, dock för mig ett problem!)

Jag ska rotera. På jobbet.
Jag ska inte träffa dom jag träffar varje dag, jag ska inte se dom maskiner jag gör varje dag, jag ska inte ha kvar några av dom rutiner jag har, jag kommer inte kunna något, jag kommer börja om. På noll.
Jag kommer vara tvungen att hävda mig för att jag är tjej. Inte nog med det så måste jag bevisa att jag gör mina arbeten 100 gånger bättre än dom andra för att ens vara likvärdig.
Jodå, jag har gjort detta innan och det har inte skiljt sig ett dugg vart man än har vart.
Jag förstår varför många väljer att inte gå in i ett mansdominerat yrke.
Det kräver sjukt mycket energi innan man ens kan börja fokusera på det man egentligen ska- själva jobbet..

Jag ska börja ute i Sapa Sjunnen, vad jag vet fram till årsskiftet.
Min Emil, han jobbar, på Sapa Sjunnen.
Jag är elektriker, han är mekaniker.
Jag målar fan på väggen, jag vet. Men bara för en liten stund.
Jag vill så gärna att han ska vara glad över att se mig när han kommer hem från jobbet. Att han vill tillbringa sin lediga tid ihop med mig..

Just nu jobbar vi samma tider.
Undra om vi kommer få göra det därute också?
Annars får vi skaffa en bil till.. Det är ju... kul..

Jag kommer bli fet. (!)
Inte cykla till jobbet (visst så länge det inte är snö och minusgrader går det ju)
Inte gymma direkt efter jobbet (låt oss säga att vi får samma tider, då måste vi ändå hem emellan)
I-landsproblem. Ja.
Men det handlar om att jag faktiskt måste ändra mer eller mindre hela min livsstil.
Jag valde att börja jobba på Sapa Vetlanda, just för det var i Vetlanda, där jag bor.
Jag har inte valt detta.

Något positivt?
Självklart !
Jag vet tre personer jag kommer få jobba med som jag dels tycker om, men som även är sjukt duktiga.
Jag får lära mig nya saker, det tackar man heller aldrig nej till..

MEN ! Har man vart på samma ställe i ett år så är det precis så du lärt dig det mesta för att vara relativt självgående, man känner sig säker på det man gör, och även att kunna ta diskussioner med folk och ha något att säga till om..

Jag kommer återigen få börja på noll.
Noll.

Jag ska egentligen både städa och ut och springa.
Vi får se om det blir något av det. Just nu känns det bäst där jag är, i mina mysbyxor, i våran soffa, i vårat hem.

Min sambo är dock världens bästa, jag önskar jag vore detsamma.