Tårarna bara forsade.
Jag kan inte hjälpa det men den sista tiden saknar jag min pappa så jag vet varken ut eller in.
Kan det bero på att man är i familjetankar själv och man inte vill att ens egna barn ska växa upp utan sin pappa? Att jag som mamma inte vill uppfostra barnen själv? Allt praktiskt som blir 100 vändor värre om pappan faktiskt skulle gå bort.
Eller så är det bara att jag var pappas flicka och det gör så ont i själen att han inte finns mer....
Vet du... Han finns varje minut varje sekund på din axel å finns för dej! Han släpper aldrig sin dotter ur sin syn... Änglar finns å ja lovar att han kommer hjälpa dig i ditt livs val..
SvaraRaderaKram å tack för de lilla ja fick prata idag! <3