Oftast kan man mer än vad man tror !
Det fick jag bevisat igår.
Efter en helg med en del värk och piller, lite halvdålig kost och dålig sömn skulle jag ge mig ut på en liten löparrunda.
Första två kilometrarna hade jag sån värk i magen (jag tänkte att jag fick skylla mig själv eftersom jag inte hade ätit som jag brukar och körde på ändå)
Kollade på klockan och insåg att jag springer mycket fortare än vad jag brukar (min hjärna är fortfarande kvar i vad jag brukade springa förra året, alltså ca 10 km/h)
Försökte verkligen lugna ner mig, men benen sprang av sig själv och efter en stund kändes det faktiskt riktigt bra.
Hade kunnat springa betydligt längre ! Men då detta var tredje gången jag springer ute plus att jag nog inte har sprungit såhär långt sen jag sprang milen sist dvs mars 2012 kände jag mig ganska nöjd när klockan slog över till 8 km på 41:45, snitthastighet på 11,5 km/h.
Om jag tänker på vilken relation jag har haft till träning tidigare i mitt liv så är jag sjukt stolt över mig själv.
Jag är inte bara stark, jag är snabb också !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar