Idag är ingen lyckligare än jag !

15:00- tid hos sjukgymnasten.

Mitt knä känns ganska bra. Gör inte ont vid ansträngning men molar lite vid stillasittande.

- Hur ska vi gå vidare nu, du skulle ju kunna börja köra mer vanlig styrketräning parallellt med rehaben.

- Hrm, ja menar du typ knäböj och liknande så gör jag redan det, med rätt bra belastning.

- jaha, men då skulle du kunna få börja springa lite nu då !

WOHOO !!

4 minuter åt gången till att börja med ;) 

Så det började jag med idag. 

Folk måste trott jag var dum i huvudet när jag log bredare än bredast när löparbandet började rulla i behagligt tempo.

Jag vet att jag kommer få bakslag, jag ska nämligen ligga precis på bristningsgränsen för att uppnå bästa resultat, 

Men jag får börja springa en månad tidigare än vad jag trodde :)

Inte nog med de endorfiner jag hade från det skulle jag köra militärpress då en man kom fram och säger att det ser riktigt bra ut, att jag ser vältränad ut och att det syns på ryggen- jag trodde jag skulle spricka av lycka :) 

Att han sen står och hejar på sista setet som kändes skitlätt höjde ju självförtroendet en del, absolut när han sa att han tränat sen 89- tack du okände man !